Järnskor kan förändra hästhovens förmåga att vidga och dra ihop sig över trakterna samt trakternas rörelser upp och ner i förhållande till varandra. Det visar det första preliminära resultatet av barfotastudien, ett samarbete mellan SLU och Agria Djurförsäkring.

Nu har professor Lars Roepstorff vid SLU och hans team ägnat närmare ett år åt att genomföra barfotastudien som omfattar empiriska ridtester, djupintervjuer samt gjort en första analys av insamlat material.

–Ett syfte med studien är att sprida resultatet och därmed öka kunskapen hos veterinärer, hovslagare och hästägare. På sikt kan det bidra till att forskarna tar fram nya rekommendationer för behandlingsmetoder riktade mot veterinärer och hovslagare, säger Agnes Fabricius, vd för Agria Djurförsäkring.

Ett av studiens första resultat visar att den barfota hoven tillåter mer intern rörelse i hoven jämfört med den traditionellt skodda hoven, men också att barfota inte är den bästa lösningen för alla hästar eller i alla situationer.

Testerna visar att järnskon låser hovmekanismen, speciellt tydligt i samband med landningen efter hinder då den kan varken expandera eller dra ihop sig eftersom skon hämmar hovens rörelse i sidled. Det kan hämma blodflödet i hoven och försämra genomblödningen. Detta kan i sin tur antas vara kopplat till olika typer av hälta. Det omvända gäller för den oskodda hoven. Sådana orsak/verkan samband kräver dock ytterligare studier.

–Vi ser helt klart en hämmande effekt av en skodd hovs förmåga att röra sig jämfört med den oskodda. En hov ska kunna utvidga sig vid belastning för att sedan dra ihop sig igen, säger Lars Roepstorff.

Det är dock inte sannolikt att det är skon i sig själv som är boven i dramat och hindrar rörelsen, utan snarare hur sömmarna sitter fast i hoven tillsammans med den styva skon som är orsaken. Sömmen tillsammans med skon påverkar hovens förmåga att röra sig. Detta öppnar intressanta möjligheter att utveckla och testa nya metoder för hur man konstruerar och fäster beslag på hästens hov i framtiden.

–Man skulle vilja hitta alternativ till järnskor som klarar skoningens viktigaste funktioner, slitageskydd, halkskydd och skydd mot punktbelastning, men samtidigt tillåter en normal funktion av hoven. Det tror jag är framtiden, säger Lars Roepstorff.

En intressant detalj är att det är stor skillnad på hur hovvidgningen ser ut beroende på om det är det ledande eller följande benet/hoven man tittar på när hästen landar efter ett hopp. Den logiska förklaringen är att vinkeln i framför allt hovleden blir väldigt olika beroende på vilket ben man tittar på. Detta är en intressant iakttagelse som man kan använda sig av i samband med hältutredningar.

Det tar tid att vänja hästen att gå utan skor om hästägaren väljer den vägen. Alla hästar och verksamheter har inte förutsättningar för att gå barfota. Hur lång tid som krävs för att vänja en skodd häst vid att gå barfota beror på hovens form och kvalitet, men också hur tillväxten i hornet ser ut, årstid, slitage och belastning.

Resultatet av djupintervjuerna visar att det finns en brist på vetenskapligt baserad kunskap bland yrkesverksamma inom näringen när det gäller detaljer kring hovfunktionen och hur den påverkar belastningsförhållanden internt i nedre delen av benet.

–Det finns mycket erfarenhet och det tänks självklart mycket på hur man ska sko och verka beroende på olika problem, men orsak/verkansambandet när det gäller skoningen och hur olika anatomiska strukturer belastas finns det väldigt lite kunskap om, menar Lars Roepstorff.

Men han är hoppfull inför framtiden och vad studien kan resultera i:

–Jag hoppas att vi kan öka kunskap, öppna ögon och medvetandet om hovens funktion samt på sikt finna nya vägar för att i första hand förhindra hältor men också behandlingsmetoder som kan reducera hältor.

Det återstår fortfarande mycket analysarbete inom ramen för studien, och forskarna hoppas kunna presentera flera intressanta lärdomar. Den vetenskapliga slutrapporten beräknas vara färdig runt årsskiftet 2022/2023.

Källa och foto: Agria. Bildtext: Professor Lars Roepstorff genomför ridtesterna tillsammans med forskningsteamet och ryttare.